Lyckostunder...

Livet ger en ständigt nya problem och bekymmer,
stora som små.
Tänk va skönt att inte behöva vara ensam om dem,
utan att nu få va två.
Vinterns vita snö gnistrar som stjärnor på himlen.
Kylan smyger fram och biter den kärleksröda kinden.

Ligger i dina armar och
njuter av värmen du ger mej.

Din näsa gömmer sig i mitt långa hår.
En tår slingrar sig ner från min ögonvrå.
Av lycka över att någon älskar mej som du.
Kan jag månne bli mer lycklig än vad jag är nu...

Jag har väntat på dej...

Solen skiner in genom mitt fönster. Jag kan nudda de varma ljusa strålarna med mina fingerspetsar.
Våren börjar äntligen göra sitt intrång. Den kommer för att värma våra frusna själar och ge oss hopp om en härlig tid. Vårkänslorna börjar svalla och människorna går med ett leende på läpparna. Då slog det mej.

Detta är min första vår som jag inte behöver stå vid sidan om och se kärlekskranka par som slingrar sig runt varandra.
Min första vår då jag inte behöver stå och fantisera om att ha någon att hålla om och njuta av solens sken tillsammans med.

Behöver inte längta så att hjärtat värker och längta så att tårarna rinner nerför kinden. Behöver inte heller längre vara avundsjuk och besviken över att jag inte har någon att dela våren med.

För denna vår finns han här. Här för att krama och älska mej. Här för att njuta av årstiderna och livet tillsammans. Detta lär bli min bästa vår någonsin...