Mitt hjärta smärtar...

Har saknat dej mycket trots att det endast
är fem timmar sen jag låg i dina armar.
Skyndade mej hem för att få krypa in i
din härliga famn igen.

Nu smärtar mitt hjärta,
för något känns inte som det ska.
Jag känner ett avstånd,
som jag inte känt tidigare.
Och det gör ont, så ont,
för jag är helt förlorad i dej nu.


Jag skulle vilja ruska om dej där du ligger.
Men jag vet att du behöver vila
och därför har jag inte hjärta att väcka dej.

Men att mötas av en rygg och inte det minsta tecken
på att man varit saknad, skär i hjärtat.
Liksom en vass knivs framfart.
För kramar och pussar är vad jag brukar mötas av.

En oro har vaknat till liv.
Det kan hända att det inte är något speciellt.
Men just nu smärtar mitt hjärta något fruktansvärt
och ron för att kunna somna in är långt borta...

Mycket att se framemot...

För ett år sen kändes livet så där okej.
Inget helt usligt och inget helt strålande.
Idag känns livet ljust, som när solen
lyser in i sovrummet om morgonen.

Att ha någon vid sin sida som älskar
och stöder en i precis allt känns alldeles
fantastiskt.

Jag vet att jag inte är någon ängel
och att jag har paket i mitt bagage
som jag helst inte skulle vilja damma av.
Men att bli älskad trots att just det
paketet brast känns helt otroligt.

Har aldrig tidigare känt mej så trygg
som jag gör nu.

Att sitta och se den vackra solnedgången
med din arm om mej.
Veta att jag är din och du är min.
Det får mitt hjärta att svämma över
med en ömmande kärlek för dej.

Det är du och jag nu!