Ensam i sängen...

Det är du och jag, med andra ord vi.
Förhoppningsvis kommer det att vara så
för evigt.
Det känns som om vi alltid varit
tillsammans,
även om vi bara kan lägga snart ett och ett halvt år på det kontot.

Inatt är vi frånskilda och jag minns inte längre
den kväll jag sist fick gå och lägga mej
ensam i den stora sängen.
Det var svårt att hålla tillbaka tåren när vi tog farväl.
Även om jag vet att du kommer tillbaka,
så kommer jag ändå att sakna din närhet.

Jag vill ha dej hos mej hela tiden
och berätta för dej om alla knasiga drömmar som jag drömmer.
Jag vill munhuggas med dej och få dej att le så underbart.
Jag vill retas med dej och höra ditt fantastiska skratt.
Älskar dej så fruktansvärt mycket!
Du är min...