Arma hjärta, vilken smärta...

Aaaaah! Ibland önskar jag att jag bara fick skrika ut. Låta smärtan få komma ut.

Varför ska det vara så himla svårt!? Allt jag skulle vilja göra är att ta honom i mina armar. Känna honom sluta dem om mej. Jag vill så mycket att det gör ont.

När jag hinner upptäcka uppgivenheten i hans ögon för ett ögonblick, vill jag bara krama om honom och säga att allt blir bra ska du se. Men han låter mej inte komma så nära. För han vet att det sårar oss båda. Trots det så kan vi inte vara borta från varandra.

Vi vill vara nära. Men det går inte. Mitt hjärta gråter. Han är så vacker. Om han ändå vore min.