Att sluta bromsa...

Någon älskar mej.

Det finns någon som bryr sig så mycket om mej,

som vill ta hand om mej

och som önskar att få se mej njuta av livet.

Jag är hans mening med livet.

Hans alldeles egna ord.

Hur kan man vänja sig vid att det finns någon

som har väldigt starka känslor för en!?

På ett sätt skrämmer det mej.

För det brukar alltid vara andra vägen.
Nu är det upp till mej.

Men fortfarande vilar foten på bromsen.

Han är nu en friare man än han någonsin varit förr.

En sten har fallit från hans bröst och han kan andas igen.

Han kan äntligen planera för en framtid.

Och i den framtiden finns det en plats för mej.

Bara jag skulle få bort foten av bromsen som håller mej tillbaka.

Jag vill också älska på det vis som han älskar mej.

Jag vill också kunna se en framtid där vi går hand i hand

samt njuter av livet och varandra.

Ingen har någonsing fått mej att drömma som han
och fått mej att sen inse att drömmen faktiskt kan bli till verklighet.
Om jag verkligen låter det hända...